En liten myrfamilj

Idag när jag var ute och gick med faster aster och ett gäng av våra hundar så stannade vi till i ett skogsbryn för att vi fick möte av en annan hund:)

När jag stod där kollade jag in en fin mossplätt som var framför mig med lite ris runt så är jag faktiskt nästan helt säker på att jag såg ett litet fönster på denna mosshög och innan för fönstret satt en myr familj. Japp, det var pappa myra, mamma myra och lillmyra. på besök hade dom dessutom Herr skalbagge, så mamma myra hade tagit fram det största blåbäret dom hade tog fram 4 sugrör som hon tryckte i bäret och sedan satt dom där och pratade och skrattade och drack blåbärs saft.

Då önskade jag att jag haft en killevipen spik, ni vet en sådan där dom har i Nils karlsson pyssling. då hade jag tryckt på den så att jag blev en pyssling och kunnat hälsa på familj myra.

Sedan fortsatte promenaden, men långt efter mig kunde jag höra familjen och herr skalbagges skratt när dom satt och pratade och hade trevligt.

Emmalill

En tanke

Jag fick frågan från en reporter som var hos mig i somras, varför det var så viktigt för mig att skriva och få publicerat mina barn böcker.
Och svaret är enkelt. Jag vill så gärna att det ska finnas tomtar, troll, änglar och monster. Ja gärna så mycket olika små knytt som möjligt. Jag är en av få som går gråtande från en Harry Potter film, inte för att den är sorglig eller för handlingen, utan för att det är en film och därmed inte finns på riktigt så när den är slut måste vi ju tillbaka till verkligheten igen tills nästa gång vi sätter in den i dvdn eller gå på bio.

Igår var jag i Stockholm för att springa/gå tjejmilen. När vi kom till "gärdet" så gick vi förbi i ett stort dött träd. min vän utbrast genast "wow vilket träd, kul att dom sparat det" Genast såg jag hur där hoppade små mosnater och tomtar och nyckelpigor som hade kaffe rep. Jag stod där och tankarna for runt, vilka bor i detta trädet, varför detta trädet. Är det en stad för fantasi figurer? genast blev själva loppet avlägset, önskar jag hade en dator en kamera så jag hade kunnat skriva och arkivera detta underbara träd. Det är ju inte var dag man är på djurgården.

Så för att för enkla svaret på frågan så, ju mer jag skriver om alla dessa figurer desto mer liv får dom och för mig finns dom ju då:) ju fler änglar jag ,målar desto fler änglar finns det.

Emmalill